Avrättningsplatsen Blir Djurkyrkogård
Under 1600-talet och fram till 1800-talets mitt var Örebros allmänna avrättningsplats belägen ungefär där djurkyrkogården i Adolfsberg idag ligger. Den sista avrättningen gjordes här den 25 oktober 1858 då kronoarbetaren Gustaf Gustafsson Gadd halshöggs.
I Drätselkammarens arkiv finns anteckningar om den sista avrättningen här i Örebro. Det var den för mord dömde Gustaf Gustafsson Gadd som skulle halshuggas. Han hade knivstuckit en kvinna vid namn Carolina Rundelius, av alla kallad Myggan, till döds. En tidning beskrev dådet med rubriken ”Gadden stack myggan”.
Vid avrättningen i Adolfsberg 1643 skulle även en tjuv få plikta med livet. Här gjorde man skillnad. Att öppet röva någon på hans ägodelar uppfattades inte som lika fult som att stjäla i ”lönndom”. Tjuven skulle hängas och rövarna halshuggas. Halshuggningen ansågs som en ädlare metod. Ända sedan medeltiden kunde man också få en skärpning av dödsstraffet. ”Stegling” var ett vanligt följdstraff. Offrets kropp spikades fast på ett tillsammans med det avhuggna huvudet. I vissa fall högg man dessutom av den högra handen, ibland medan offret levde. ”Rådbråkning” var ett annat grymt straff. Med hjälp av ett vagnshjul krossade bödeln armar, ben och bröstkorg på offret. Kroppen flätades sedan in i hjulet för att ställas ut till allmänt beskådande.
Tjuven, som hette Nils Svensson, vädjade till landshövdingen om att hans kropp skulle grävas ned efter avrättningen. Det var nämligen så, att tills väder och vind och rovdjur gjort sitt skulle kropparna lämnas kvar på avrättningsplatsen, som varnande exempel. Tanken på att hans kropp skulle hänga kvar i galgen skrämde honom. Man vet inte om Nils fick sin vilja igenom. Den nye bödeln gjorde i varje fall sitt jobb och lämnade efter sig tre halshuggna rövare och en hängd tjuv.
På 1920-talet anlades, på initiativ av Örebro stads- och läns Djur och Naturskyddsförening, en begravningsplats för djur på den plats där det tidigare varit en avrättningsplats. Enligt uppgift är begravningsplatsen en av landets äldsta.
~ Photoria ~ 
Vacker plats , men en fruktansvärd historia. Och ibland undrar jag om vi har blivit mer mänskliga sen dess.
Skulle inte våga gå där på kvällen.
Förr i tiden avrättades många människor i Sverige.
Dödsstraffet i fredstid avskaffades i Sverige 30 juni 1921 och i krigstid 1973.
Om man går där på djurkyrkogården, mitt i natten.
Kan man kanske möta en bödel med yxa. 😉
Det verkar att seden har helt plötsligt kom tillbaka i Sverige och yxan ersattes nu med kniv.
Vilket jävla samhälle vi fick helt plötsligt. 😦
Är det inte knivar så är det granater. Sverige blir bara sjukare och sjukare.
Mycket intressant! – Och jag måste fråga: Har du sett mina inlägg idag? En följare har inte fått notis om dem…
Jodå. Dina inlägg ligger som vanligt i mitt flöde.
Tack för att du svarade! Vi har ännu inte kommit på varför just denne ‘följare’ inte kunde se dem…
Det var då för väl att dödsstraffet avskaffades till slut. Våldet har inte ökat utan minskat. Det våld som tydligen ökar är gängvåld, uppgörelser Fina bilder med fint ljus.
Dödsstraff avskräcker inte. Det kan vi se runt om i världen, i de länder som fortfarande tillämpar detta straff.
Så är det. Och så är det så oåterkalleligt… och barbariskt.
Vackra bilder på en hemsk plats. Nu används den till en bra sak.
Tack.
Håller med dig.