Open Art Örebro #17

Art: Diary / Artist: Chiharu Shiota (Japan)

Det är inte bara Internet som knyter samman oss människor tätare. Globaliseringen bygger beroendeformer mellan människor, länder, världsdelar och företag. Ett nät som lika ofta knyter oss samman tydligt som tvingande. Andra gånger mera sublimt och skört, som i relationer mellan människor. Just de där trådarna som binder oss så mycket till varandra är sammanhållande struktur i Chiharu Shiotas subtila installationskonst. Den är drömsk och ibland mardrömsk: den håller samman men den kan också binda inne.
Detta verk finns på Länsmuseet i Örebro.

I en av de enskilt största installationerna på årets Open Art, längs Köpmangatan, illustrerar hon hur vi alla är på väg genom livet. Shiotas återkommande symbol – båten – både bär oss och för oss obevekligt framåt genom rummet och tiden. Det är så vackert att man hisnar och så ödesmättat att vi tåras. Se: https://replicantcore.wordpress.com/2017/07/09/open-art-orebro-9/

Annonser

14 thoughts on “Open Art Örebro #17

  1. Fantastiskt och otäckt, lite skrämmande, på en och samma gång. De röda näten får mig att tänka på blodkärl och kappilärer och oredan i de undre bilderna förmedlar en känsla av kaos medan den övre är öde och tom samtidigt som den leder in till det oroliga rummet.
    Du hade verkligen tur som hade möjligheten att foto utan att övriga besökare syns, det hade förtagit mycket. Tack för att du delar med dig 🙂

    • Tusen tack.
      Analoga brev tycks ha försvunnit på vägen när världen blev till ettor och nollor. Själv tycker jag att Chiharu Shiota på ett bra sätt förmedlar de digitala vägarna jämfört med det analoga breven. Vi ser dom inte men luften är fylld av meddelanden. Hon gör det begripligt på något sätt. Och visst är det ett slags kaos.
      Tack för ditt besök hos mig.

  2. Helt fantastisk konstinstallation och lyckade bilder på den! Jag läser din och Anitas kommentarer ovan och tänker att det är precis så bra konst ska fungera, sätta i gång tankar och associationer. Den understa bilden känns verkligen kaotisk, där får jag en känsla av uppgivenhet, inga brev når fram, nätet finns där men kräver och kväver istället för att förmedla och binda ihop. Och så båtarna. Gillar skarpt hennes konst.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: